
De flesta hundar hade legat av sig lite under vinteruppehållet, men efter två spår så kom minnesbilderna och instinkterna, att man ska koppla på nosen också, tillbaka.


Lycklig Xantie, efter avslutat spår.



Det mest fantastiska med våran grupp, är att det kan bli många och långa diskussioner, det är högt i tak och alla får komma till tals med sina ideer oavsett var vi själva står i träningen. Alla har alltid något att komma med, som kan vara till hjälp för andra. Vi har ju samma mål med vår träning, att vi ska ha hundar som mår bra och känner sig trygga tillsammans med oss oavsett vad vi begär av dom. "Hur svårt kan de va"?




Jag blir så nostalgisk, så jag blir tårögd när jag tänker på hennes arbete i hennes glans dagar. Hur många figuranter som hon har fällt, därför att dom inte känt henne och bara sett henne som en "vänstervarvare" och inte förstått hur mycket hund det finns i henne.
Vi har haft så fantastiskt mycket roligt tillsammans och än idag biter hon med all kraft och full mun och än idag är hon pigg och full i bus, det riktigt glittrar i hennes ögon när hon får göra det hon helst vill..
"Mammas griiiiiiis"
Ha det bäst
Kjell o Kicki
Tack för en häääärlig dag, synd att vintern kom igen... :P
SvaraRaderaKramar