Bilderna får tala.


Just nu gör sorgen, ilskan, frustrationen så j*vla ont. Visst är det synd om oss som så många säger, med tanke på att vi fick ta bort Dustin i juli. Men vem är det mest synd om, jo dom stackars djuren som får lida för att vi inte stannar upp mer och tänker efter på vad som händer i vår avel.
Och Cindy, du duktiga. Du ska veta att här hemma finns en stolt mamma och två stolta söner som hejar på dig. Korning och BH-prov under en månad är stort.
Karin... vad ska det här sluta, anar att det kommer skrivas mycket om er under framtiden om ni jobbar på i den här takten.