A-kullen 11 år

Grattis grattis till våran första kull, som fyller 11 år idag. Måste erkänna att jag hade glömt, det var ju inte länge sedan som jag skrev om deras 10 årsdag. Ett helt år sedan, hinner inte riktigt med. Tack och lov så skrev Alvas matte och påminde.

Alva när hon var 10 år

Vad jag vet så finns det tre tikar kvar, Ayla gick bort på sensommaren också hon i en aktningsvärd ålder.

Bifogar Vanjas brev som vi fick idag.

Hej på er
Idag fyller Alva 11 år. Vi tjuvstartade igår med tårta som sedvanligt var beställd på ICA Maxi.
Tårtan var dekorerad med ALVA 11 ÅR och det fanns ett hundben av marsipan på den också och den var väldigt god. Födelsedagsbarnet själv fick ingen tårta . Gästerna kom med presenter det var tuggben samt en aktivitetskub som jag fyllde med hennes mat, då blev det aktivitet på "tanten" full rulle över golven. Den blev jättepoppis.

Hon är pigg för sin höga ålder det är full fart ute. Tyvärr har hon tappat hörseln precis som sin
mamma Ellie.Det gör ju att det blir begränsningar med att få springa lös då hon inte hör när jag
ropar på henne. Hon är klok nog att kompensera det med att hålla stenkoll på vart jag är när vi
går på ställen där hon får vara lös. Alva är en kanonfin hund och jag är glad så länge hon finns
och att hon får vara pigg. Självklart så märks det ju också att det är en gammal hund men hon
hänger med bra. Till de kullsyskon som finns kvar säger vi GRATTIS .

PS. Hon tycker fortfarande att det är jättekul att spåra.Det är hon duktig på.

Kjell o jag stämmer in i Vanjas och Alvas grattis.

Mamma Mischaland's Ellie, blev nästan 12 år, så det var fina gener att föra vidare.

Ha det bäst

Kjell o Kicki

Quincy och baggen med sina får

Vilken tur att det finns så fantastiskt duktiga och härliga människor runt omkring oss.
Idag har vi varit i Fituna hela dagen, först hos Åse och Stig och sedan hos Robert och Mercury.

Bild av Åse och Stigs gavel på torpet

Quincy som är avlad på vallegenskaper fick träffa Åses får för första gången. Quincy är nio månader, så det är med spänning som jag släpper in henne i fårhagen för första gången. Har ju inte en aning om hur hon ska reagera. Blir det med flykt eller går hon till angrepp och biter, vad vet jag?

Döm om min förvåning då hon står helt stilla och låter sig bli genomluktad av först en tacka och sedan av baggen. Ingen ragg, ingen tillstymmelse till att vilje gå därifrån, endast nyfikenhet.
Åse tar över kommandot och håller henne i linan för att springa efter fåren och valla in dom i den mindre hagen. Allt går bra och fåren försvinner in i huset för att vila tillsammans med baggen.

Vi följer efter med Quincy in i fårhuset för att vara med och Quincy gör lite överslagshandlingar, genom att äta allt bajs som finns, men är ändå nyfiken. Vad händer då.... Jo, baggen ger Quincy en rejäl stångning framifrån...... och vad händer då???? Jo matte blir skitskraj och joggar ut med Quincy i linan..... Hur smart är det da???? Men hon (matte) kommer på sig direkt och tar med Quincy in i huset igen och Quincy beter sig som om inget har hänt.... Tar kontakt med baggen igen--- innan matte har fått nog och går därifrån lugnt och sansat medans Åse "gullar" med baggen så att han ska ta det lite lugnt.

Hmmm och Åse som tycker att vi ska göra det här lite oftare så att hon (Quincy) tar mer kontakt med fåren av sig själv. Då säger jag bara LÅS IN BAGGEN...........

Självklart fanns det en COOOOOOL Borderkille där som heter Muscot. Testade gränserna även där (som jag alltid måste) men han var skittrevlig.

Fler bilder från dagen och vårat möte med Tingsbergets Mercury finns i galleriet.

Ha det bäst

Kjell o Kicki

Träningshelg vid husvagnen

Lite bilder från helgens träning.
Lördagen startade med spår till alla tre. Äntligen har vi fått tillbaka vår spårsäkra Quincy igen. Har aldrig tidigare varit med om en tik som har varit så påverkad av sitt löp. Kan kanske bero på att hon var extra ung också. Startade sitt första löp på åttamånadersdagen......

Xantippe fick självklart ha sin älskade boll. Det räcker för hennes del, ja, såklart några spår också då blir hon extra nöjd.

Lite lek med Jonte och trasan startade träningspasset för Quincys del. Vi har ju inte startat med det arbetet ännu, har sagt att vi ska ha till lydnade först.
Men då får vi allt vänta!!! just nu disskuterar vi som mest, vem av oss det är som bestämmer.

Ack så söt!! Men skenet bedrar!!!!! Hon sitter bara och funderar ut hur hon ska ta nästa steg och komma undan allt som har med bestämmande att göra (om inte hon själv får avgöra det).

Efter mycket arbete (ca en timme), så lyckades vi med konststycket att ta ett steg fram utan tjafs och Quincy sätter sig flera gånger utan att sitta på mig, stå på mig, stämpla med tassen, gå därifrån eller att krama mina ben bakifrån när jag lugnt korrigerar henne till utgångspunkten.

Ja, som sagt det kommer att ta tid, men hon är ändå en helt fantastisk lite hund som ger och tar och ger och tar, hela dagarna och man kan inte annat än att älska henne i massor.

Titta här da, Tt passade på att leka plocke pinn. Nej han arbetade vittring såklart.

Jaha, om ni nu tror att jag är trött så är det inte alls så, jag är skitsur... Matte vann den här omgången och jag fick rätta in mig i ledet. Men vi får väl se hur det går nästa gång.

Tills dess

Ha det bäst