Äntligen spårstart

Vad gör man inte för att äntligen få starta med det första spåret. Sissi och Roxy anslöt till Glömstafälten, det blåste halv storm och var svinkallt, men vad gör väl det när det äntligen var snöfritt. Xantippe grand old lady fick jobba för glatta livet, men tyckte det var så roligt, hon är en klippa.

Kjell passade på att prova inställningar på kameran, även den har legat lite i träda.

Nu var det Roxys tur..Hon var yster som en kalv till att börja med, men samlade ihop sig och spårade riktigt bra. Hon är ju också en van och pålitlig spårdam.

Det mest spännande var att testa Quincy som hade varit så spårsäker innan avbrottet i vinter. Tankarna var många, skulle vi bara lägga ett rakspår i medvind eller skulle vi lägga ett vanligt spår som hon gått tidigare. Hon avslutade spåren i vintras med ca 14 vinklar och ett spår på ca 1000 steg.

Till slut kunde jag inte låta bli, ville så gärna se hur hon löste allt idag. Lade därför ett ganska långt spår med 8-10 vinklar. På varje vinkel sidledes blåste det rejält och jag blev fundersam när vinden började rulla. Nåja påsläpp...Hon startade så fantastiskt bra och klarade den första delen med de första sex vinklarna, sedan var hon dödstrött och stod och pausade i ca en minut, därefter på det igen och tog ytterligare två vinklar, då var hon riktigt trött och tog en ny paus. Sista biten gick långsamt och arbetsamt men hon löste det. Vilken tjej, fantastiskt roligt att fortsätta, nu är det också dags att lägga in apporterna, men det gör vi på sidan om innan vi sätter ihop allt till ett riktigt tävlingsspår.

En riktigt god natt blev det för alla vill jag lova.

Ha det bäst

Kjell o Kicki

Vår älskade Frode har flyttat

Efter flera veckor på prov hos Jan och Yvonne, har Frode hittat hem. Hos oss ville han inte vara ensam hemma och inte i hundgården vilket han visade med att tugga sönder det mesta som kom i hans väg. Han har kommit till ro och trivs som fisken i vatten, tacka för det här får han full uppmärksamhet hela dagarna.
Ibland känns det som om vi inte ska ha med djur att göra. Det här är nog det svåraste jag gjort, att ge bort en liten kille som har fötts på våran trappa och inte kunna ta hand om honom, det känns skit. Jag är alldeles för känslig och tror att ingen kan älska mina hundar så mycket som jag kan. Kanske ska man som någon sa till mig "Skaffa klippböcker med hundar i", ja kanske det, men ack vilket torftigt liv.

Jag har lärt mig nu att andra faktiskt kan ta hand om mina hundar bättre än jag i vissa fall.
Tack Janne och Yvonne för att ni älskar honom så mycket och låter honom vara den han helst vill vara.

Ha det bäst
Kicki o Kjell