Stolt mamma Cindy

Se vilken stolt mamma hon är. Cindy kan ligga länge och bara titta och beundra sina valpar.

Nu har dom där tvåbenta bestämt att vi ska äta något från golvet. Ja ja i en skål da, men inte tycker vi att det är så där gott som mamma tycker. Fighter tycker nästan att man kan strunta i det här och väntar hellre på att mamma ska komma med sin goa varma mjölk istället, för Frodes del är det väl ganska ok....

Näe, nu får det vara nog tycker Fighter och passar på att spotta ut kulorna.

Får vi presentera Fighter

och Frode som på söndag blir fyra veckor

Vilken härlig tid det är framför oss, nu när det bara är två. De biter och busar med varandra så det hörs i hela huset. Även vi får känna av de sylvassa tänderna som har kommit. Dom sitter gärna fast i tår och hälar och är riktigt försigkomna krabater. Svansarna viftar mest hela dagarna, när dom inte äter eller sover, för man blir ganska fort trött av allt som man upptäcker.

Ha det bäst från

Frode och Fighter

Heffaklumpen har fått ett eget namn

Heffaklumpen heter numera Frode, tycker att det passar att döpa honom efter en asagud. Fortfarande mår dom jättebra och Cindy kämpar med de små som har en alldeles förfärligt egen vilja.

Undrar fortfarande vad det ska bli av de här två "heffaklumparna" Dom äter som grisar, växer så det knakar en vansinng vilja och en alldeles förfärligt massa päls.

Ha det bäst

Fantastisk helg

I helgen har vi varit på bröllop. Min yngsta dotter Anna, har blivit fru Paldin. Det var fantastisk fint och trevligt och vädret var med oss hela tiden.

Benson, Xantippe och Dustin var på hundpensionat hos Per och Barbro på Skirengården. De gamla uppskattade det, men Dustin protesterade mot att vara inlåst och tyckte livet var bättre när han fick springa omkring och busa.

Karin var så snäll, så hon var här och passade Cindy och de "små". Gissa om det har gosats på Tingsberget när Cindy har fått vara tillsammans med sin älskad matte.
Under tiden passade Heffaklumpen på att öppna ögonen och igår tittade Fighters fram också. Det är fantastiskt att se vad som händer, hur de upptäcker varandra och föröker bita och slicka på varandra.
Titta på pälsen, har aldrig haft tvåveckors valpar med så mycket päls tidigare, (har å andra sidan inte haft så stora valpar heller). Lite fundersam blir jag allt, kan det vara två långhårshanar?? Skulle inte förvåna mig, med det flyt som vi har haft under hela tiden som vi haft kullar. Men underbart trevliga och härliga är dom och det är väl ingen ide "att måla fan på väggen" ännu. Det kan ju bli riktiga pärlor också. Det är bara att vänta och se......Fortsättning följer.

Tills dess
ha det bäst