söndag 5 april 2009

Vad tar all tid vägen?? Lite som hänt de senaste veckorna

Ja, herregud...Vad tar alla dagar och all tid vägen.
Det är så mycket som hänt de senaste veckorna, det viktigaste att berätta är väl att Cindy blev parad den 22 mars. Vi försöker träffa henne så mycket som möjligt innan valpning, så det kommer att bli några resor fram och tillbaka till Uppsala, men det gör vi så gärna, det är alltid så trevligt att träffa Karin och ta långa promenader tillsammans.
Xantie halt o Dolly hemma hos sig igen
Xantie har haltat lite av och till och varit allmänt besvärad av våra två ungtuppar, så vi har lämna tillbaka Dolly lite tidigare än beräknat. Dustin saknar sin lekkompis och det känns riktigt svårt att vara ifrån henne, men nu så får det bli upptuktelse på honom iställe.

Dustins träning

Jag har tappat ganska mycket av mitt ledarskp på Dustin när det har varit två jämnåriga att tampas med. Men nu har vi startat med Dustins träning så gott som varje dag och han är en riktig arbetsmaskin som älskar att träna. Linförigheten och spåret går så bra som man kan önska och C-träningen har han fått jobba med ett par gånger.




Dustins massaker


Till att börja med var han nöjd med all träning och sov lugnt här hemma, medan vi var på jobbet. Men det tog inte lång tid innan han blev rastlös och tyckte att något skulle hända. Två dagar på raken hände det grejor. Första gången försvann påsen med sättpotatis, jaha det är bäst att komma ihåg och stänga överallt när man går hemifrån, döm då om min förvåning när Kjell kom hem nästa dag redan vid tiotiden och hittade alla blomlökar (inköpta på trädgårdsmässan) massakerade i all sin jord över golvet i hela huset. Eftersom lökarna låg i barnbarnens rum, så försvann några nallar och lite annat också. Ja vad kan man lära sig av sånt här då??? En sak har vi i alla fall lärt oss och det är att det är Dustin som gör sattyget och Xantie som äter dyngan. Det har vi upptäckt efter promenadernas avfall i dikeskanten. Ska bli rolig att se vad det är som kommer upp i krukorna till sommaren.
Till nästa gång
Ha det bäst

3 kommentarer:

  1. Du är bäst kompis!

    Själv jobbar jag mycket med självaste attityden, man måste vara tuff och hårdkokt!

    Snart fyller vi tio månader ju! Fett najs! Snackar din morsa om lydnadsklasserna något?
    Min har fått fille på detta fenomen och tjatar om att jag måsta ta mig samman... "Du kan ta dig samman!" säger jag då och bollar vidare med apporten...

    Sen brukar det sluta med att jag ligger på rygg och lyssnar på hennes tjat... Morsor asså... Man blir så less!

    Puss Samson

    SvaraRadera
  2. Oj vilka fina träningsbilder.Dollys lilla syster Daisy är också hemma igen,vi saknar henne,man fäster sig ju fort vid dom små liven.
    ASG.hi hi vilken buse han är Dustin det där skulle man sett på film.Nåt för dolda kameran.
    Kram
    Yvonne me z-flocken

    SvaraRadera
  3. Men shit mormor, vilken plåga han kan vara!
    Den lilla rackarn...
    Puss och godnatt. Love U!
    / Linnea
    PS. Jag ringer imorgon.

    SvaraRadera