Ibland känns det som om vi inte ska ha med djur att göra. Det här är nog det svåraste jag gjort, att ge bort en liten kille som har fötts på våran trappa och inte kunna ta hand om honom, det känns skit. Jag är alldeles för känslig och tror att ingen kan älska mina hundar så mycket som jag kan. Kanske ska man som någon sa till mig "Skaffa klippböcker med hundar i", ja kanske det, men ack vilket torftigt liv. Jag har lärt mig nu att andra faktiskt kan ta hand om mina hundar bättre än jag i vissa fall.
Tack Janne och Yvonne för att ni älskar honom så mycket och låter honom vara den han helst vill vara.
Ha det bäst
Kicki o Kjell



























