söndag 10 juli 2011

Träning på Kungsängen

Det glada gänget samlades för spårträning.


Fint besök fick vi av Uffe med Donna och Diva
Stilig Quarre

+ lite blandade bilder från veckan som gått

Xantippes nos 10,5 år gammal, visst är det underbart med gamla hundar!

Xantippe

Quincy som börjar uppskatta leklådan

Duuuu, stanna!!, kom tillbaka!! Idag vänder hon tillbaka oftare och oftare, den lilla gullungen

Nybadad sparv.


Ha det bäst

Kjell o Kicki

tisdag 5 juli 2011

Grattis till vår D-kull som blir 8 år i morgon!!

Stort grattis till alla mattar, hussar och hundar, 8 år är en fin ålder.



Hopas att ni får många fler fina år tillsammans!

Bilden är på Douglas

Ha det bäst
Kjell o Kicki

onsdag 29 juni 2011

Quincys BH-prov

Mitt första prov med Quincy och jag är inte ens nervös. Jag är fullständigt medveten om att det kan gå precis hur som helst, det beror på om hon vill eller inte. Min värsta farhåga är att hon pekar finger och går till bilen, vilket mycket väl kan hända. Jag har kommit hit med den insikten och jag tänker inte låta henne styra mig på planen, jag kommer att rätta henne och blir jag inte godkänd, så tar jag det eftersom jag vet hur lättlärd hon är och att lära sig att man kan göra vad som helst på en tävlingsplan kommer hon att snappa alldeles för lätt och få en hel massa vinster av.

Hon kan alla moment, de få som är. Platsliggningen är jag hundra procent säker på, hon har aldrig rest sig utan ett varsågod, så det är bara att starta.

Redan när vi kommer dit vet jag att det är något som inte stämmer...Det är för varmt. Hon som skriker och gärna kastar sig ur bilen, vill nästan inte kliva ur. Vi går för att rasta, men hon går mellan träden o söker skugga o ställer sig att vänta på att jag ska komma i kapp Hmmmm.



Vi går till planen för att bekanta oss, hon gör absolut inget av det jag vill utan tar varje chans att komma ifrån och försvinna ur min åsyn, och när hon är nära mig lunkar hon bara runt med hängande huvud och ser allmänt lidande ut. Skit det här kan gå hur som helst, fortfarande inte nervös, det är ingen ide, det här är Quincy.

Jag dra lottnummer två, jaha den enda jag inte ville ha, börja med platsliggning är inget guldläge med henne just nu och vad händer. Jag som är så säker på henne ställer mig kaxigt med ryggen emot utan att snegla och hör plötsligt ett flåsande bakom benen och känner en nos som föriktigt puttar på benet. Hon har rest sig ?????? Lägger henne framför mig i solen, när jag inser att vi är ute ur leken, då tar jag och flyttar på henne och lägger henne i skuggan i stället älskar ju henne ändå skit samma.

Lydnadsdelen startar med en slö hund, men går i allafall skapligt bra förutom släpp i gruppen. Fria följet, då känner jag att hon har fått nog även om hon gör det jag vill fram till sakta marsch då tar hon tillfället i akt och drar, men jag är ju van så jag slänger på ett extra kraftigt fotkommando och faktiskt hon vänder och kommer tillbaka.

Sättande o läggande går utan anmärkning och äntligen är det över och domen väntar. Anders Eriksson är domare, har alltid upplevt honom i den rollen som ärlig och rättvis så vad domen än blir så känns det "fair", fast egentligen gör det inget då jag ju är på det klara med att vi inte har klarat oss.

Anders berättar om alla våra förehavanden och att han inte riktigt vet om han ska döma med hjärtat eller ej, men jag har ju styr och ordning på min hund och nu säger han något som jag aldrig kommer att glömma. Det som gör att han idag väljer att godkänna oss är att jag har ordning på hunden trots allt och att hennes sättande "är det bästa han någonsin har sett en hund genomföra under hela sin domarkarriär" (tror inte mina öron). Det fanns säkert någon mer anledning, men nu hörde jag inget mer.
Är det att skryta att berätta det här ber jag om ursäkt, men i mitt slitarbete med Quincy så känner jag att vi ändå gör något rätt och att vi är på rätt väg även om jag också är medveten om att det kan ta lite längre tid med henne än med "normala hundar". Tack Anders det här kommer jag alltid att bära med mig när det känns tungt.
Tack också till Jonte occh Lena som kom och supportade mig, det kändes trots allt skönt att ha några nära med. Kram till er båda...

Ha det bäst
Kicki o Kjell

tisdag 31 maj 2011

Träning i Salem

Lite bilder från träningen











































måndag 25 april 2011

Skön träningsdag i Kungsängen

Lite bilder från våran trevliga, soliga och nyttiga träningsdag tillsammans.


Lyckan för mig var fullständig, när Quincy äntligen började spåra igen.
Lyckan för Quincy var fullständig när hon fick leka med "figgen" efter spåret.



Här händer något??? ...Sanna skrattar så hon håller på att kissar på sig, när Benson gör en fin uppvisning med linan runt vaderna och Utter han bara spårar på....


Querre :-Stavning?) och husse Jonas










Utter


Utter


Querre


Xeon



Quincy

Ha det bäst

Kjell o Kicki

fredag 22 april 2011

GLAD PÅSK

Idag tar vi husvagnen och drar hemåt.

Den finns utlagd på Blocket för försäljning, så nu ska det skuras och fejas. En ny vagn står och väntar, det blir en nyare Polar istället.

Den fortsatta träningen med Quincy har underhållits med flera pass per dag, så nu ska hon få vila medan vi firar påsk med barn och barnbarn.

GLAD PÅSK
Önskar vi därför till er alla
Kjell o Kicki

onsdag 20 april 2011

Onsdagens glädjeämnen

Ja, vad har hänt idag..

Startade dagen med två lätta spår. Första spåret startade som gårdagens, men efter tre påvisningar så började hon spåra. Andra spåret startade bra...men hon fortsatte med hög nos och som om hon inte visste vad hon höll på med.

Måste erkänna att jag inte riktigt förstår vad som händer, mer än att det är levande varelser vi arbetar med och inga robotar. Allt spårabete har fungerat bra före hennes andra löp, vad som händer nu fattar jag inte. Kan det vara så att det för en tik kan hända sånt här, (har arbetat mest med hanar)? Är det någon hormonrubbning? Har aldrig haft en tik som på något sätt har påverkats av ett löp..Om någon vet och har erfarenhet, så hör gärna av er....Tur att vi har filmer som visar att hon alltid har varit en klippa och att hon verkligen både har älskat och kunnat spårarbeta, idag ser hon mer ut som om jag försöker ta livet av henne.
På kvällen åkte vi till Flens BK (vilken häftig klubb, trots att det är en liten ort i förhållande till Stockholm så var det fullt med folk och det verkade som om alla verkligen hjälpte varandra.). Lydnaden gick sådär, hon är nosig, snosig och vill som vanligt inte att jag bestämmer över henne. Det är ju en sida som jag känner igen, men jag tycker trots allt att hon gör framsteg. Kvällen avslutades med en platsliggning med skott som gick helt suveränt, hon reagerade p¨skotten genom att höja huvudet men låg ändå lugnt och sansat. trots att det var första gången.

Ja vad blir det av det här????????????? En helt fantastisk tjej som kommer att gå vidare med stormsteg om bara jag kan hålla min oro i styr och avvakta tills löpcykeln med förlöp, löp och ett avslut ska förlöpa på normalt och visa sig att det är just så här som just hon kommer att vara vid löpen framöver....Annars blir det ett veterinärbesök med blodprover och tester som kan visa vad som händer med just henne..Vi älskar henne och hon är våran bästa...

Ha det bäst
Kicki o Quincy