Kennel Tingsberget: 2010

söndag 26 december 2010

Inte lätt att vara liten

Det är inte lätt att vara liten. Stackars Sorro hamnar ofta i snödrivan på promenad med tre stora Schäfrar.

Tur att det finns lite temperament i honom, för han verkar samtidigt att gilla behandlingen.

Xantie har varit polis under hela promenaden och gett både Frode och Quincy på moppen om dom blir för hetsiga.

Quincy njuter i snön.

Passa dig Sorro, nu kommer vi alla. Fast han kan nog ändå vara ganska lugn, Xantie ser ut att ha koll på småglina.

Hm...Gick visst inte så bra ändå, hamnade under stora Frode igen. Skärp dig Xantie.

Ett gott slut på 2010 önskar vi er alla
Kjell och Kicki

torsdag 16 december 2010

Tänk vad tiden går fort. Idag fyller våran älskade Xantippe 10 år.

Känns som igår, när vi var i Danmark och hämtade hem henne från kennel Skriver, med förhållningsorder om att vi aldrig skulle kunna tävla henne i skydd. Hon skulle "gå oss ur händerna" om hon såg en figurant. Vi skulle aldrig kunna cykla med henne på grund av att hon jagade cykeln och hon skulle framför allt aldrig släppa bollen om hon fick en sådan att leka med. Det är så mycket fantastiskt som vi har gjort tillsammans, så mycket mer än att cykla, leka med boll och tävla skydd.

Hennes valpkullar, tävlingar, träningar, utställningar men framförallt så mycket som hon lärt oss om hundars sätt att vara och agera. En underbart snäll och go hund, men med en hel massa integritet.

Med ett leende kommer jag ihåg första gången som Morten skull ta progesteronprov och samtidigt undersöka vulvan. Det blev två blödningar i handen på Morten, fort gick det så ingen hann med. Mycket fick/får man göra med henne, men inte undersöka vulvan.

Minns också SSM 2008, då hon blev så sjuk. Medans vi väntade på att en veterinär skulle komma hem och undersöka henne, tittade hon på mig med den blick som bara hon kan göra och talade om att det här går inte. Jag förstod direkt och vi stoppade henne i bilen och for till Jönköpings djursjukhus, där man hittade en och en halv liter blod i buken och trasig mjälte. Det är det här som alltid är så speciellt med Xantie, hon kan alltid förmedla sig och tala om och man förstår oftast vad hon vill.

Hade tänkt att lägga en hel kavalkad av bilder på henne, men något har hänt med bloggen, så nu går det inte att lägga några fler. Försöker senare.

Tävlingsbilder från IPOIII

Avelskorning på livstid

Träningsbilder med Fredde Johansson

Ha det bäst

Kjell och Kicki

söndag 12 december 2010

Quincy, "vår lilla ängel" med sin alldeles egna bestämda vilja

Helgen har firats i husvagnen utan några krav på städning, handling och allt annat som ska göras just nu.

Träningen med Quincy tycker jag har förändrats ganska mycket och vi har kunnat starta med mer momentinlärning, i stället för att bara visa vem det är som bestämmer. Enligt Quincy så har det bara varit hennes åsikter som har varit dom rätta.

Tack och lov så skulle Jonte och Lena också åka till husvagnen så vi kunde få en härlig helg tillsammans och jag kunde få tankar av Jonte om hur jag ska gå vidare i inlärningen.

Alla som känner Jonte vet vad som händer. Jag får verkligen veta var jag står i processen, inte har jag tagit över ledarskapet ännu, (tänk vad man bedrar sig). Jag lär mig åter igen, att "gör om gör rätt" , för att bli och vara ärlig mot hunden och ge henne en ärlig chans att förstå vad som är rätt och fel.
Efter lite tragglande kom hon upp och visade att hon var redo, att hon ville vara med och att hon framförallt tyckte att det var roligt. Åtminstone ett litet tag. Quincy är ingen liten mespropp som har viljan att göra allt som du säger utan går gärna sina egna vägar, men den dagen som vi med glädje samarbetar, kommer det att bli bara bäst, för bäst är vad hon är, åtminstonde i mina ögon.

Tack Jonte för ditt tålamod och för att du finns och delar med dig av alla dina goda och proffsiga tankar och åsikter.

Lite bus blev det också i den sköna men kalla dagen. Även här är hon riktigt bestämmande. Frode, fast han är så stor åker ofta på en "bresida" som gör att han faller pladask och Quincy går som vinnare även här.

Men roligt har dom i alla fall tillsammans.

Skulle vilja vet vad hon viskar i hans öra...........

Fler bilder från helgen kommer i vårat galleri

Ha det bäst

Kjell o Kicki

lördag 4 december 2010

Kall vinternatt

Nu har kung Bore tagit ett ordentligt grepp över Tullinge.
Kjell kunde inte låta bli att ta fram kameran och föreviga denna stjärnklara kalla vinternatt.

Ha det bäst
Kjell o Kicki

tisdag 16 november 2010

A-kullen 11 år

Grattis grattis till våran första kull, som fyller 11 år idag. Måste erkänna att jag hade glömt, det var ju inte länge sedan som jag skrev om deras 10 årsdag. Ett helt år sedan, hinner inte riktigt med. Tack och lov så skrev Alvas matte och påminde.

Alva när hon var 10 år

Vad jag vet så finns det tre tikar kvar, Ayla gick bort på sensommaren också hon i en aktningsvärd ålder.

Bifogar Vanjas brev som vi fick idag.

Hej på er
Idag fyller Alva 11 år. Vi tjuvstartade igår med tårta som sedvanligt var beställd på ICA Maxi.
Tårtan var dekorerad med ALVA 11 ÅR och det fanns ett hundben av marsipan på den också och den var väldigt god. Födelsedagsbarnet själv fick ingen tårta . Gästerna kom med presenter det var tuggben samt en aktivitetskub som jag fyllde med hennes mat, då blev det aktivitet på "tanten" full rulle över golven. Den blev jättepoppis.

Hon är pigg för sin höga ålder det är full fart ute. Tyvärr har hon tappat hörseln precis som sin
mamma Ellie.Det gör ju att det blir begränsningar med att få springa lös då hon inte hör när jag
ropar på henne. Hon är klok nog att kompensera det med att hålla stenkoll på vart jag är när vi
går på ställen där hon får vara lös. Alva är en kanonfin hund och jag är glad så länge hon finns
och att hon får vara pigg. Självklart så märks det ju också att det är en gammal hund men hon
hänger med bra. Till de kullsyskon som finns kvar säger vi GRATTIS .

PS. Hon tycker fortfarande att det är jättekul att spåra.Det är hon duktig på.

Kjell o jag stämmer in i Vanjas och Alvas grattis.

Mamma Mischaland's Ellie, blev nästan 12 år, så det var fina gener att föra vidare.

Ha det bäst

Kjell o Kicki

söndag 7 november 2010

Quincy och baggen med sina får

Vilken tur att det finns så fantastiskt duktiga och härliga människor runt omkring oss.
Idag har vi varit i Fituna hela dagen, först hos Åse och Stig och sedan hos Robert och Mercury.

Bild av Åse och Stigs gavel på torpet

Quincy som är avlad på vallegenskaper fick träffa Åses får för första gången. Quincy är nio månader, så det är med spänning som jag släpper in henne i fårhagen för första gången. Har ju inte en aning om hur hon ska reagera. Blir det med flykt eller går hon till angrepp och biter, vad vet jag?

Döm om min förvåning då hon står helt stilla och låter sig bli genomluktad av först en tacka och sedan av baggen. Ingen ragg, ingen tillstymmelse till att vilje gå därifrån, endast nyfikenhet.
Åse tar över kommandot och håller henne i linan för att springa efter fåren och valla in dom i den mindre hagen. Allt går bra och fåren försvinner in i huset för att vila tillsammans med baggen.

Vi följer efter med Quincy in i fårhuset för att vara med och Quincy gör lite överslagshandlingar, genom att äta allt bajs som finns, men är ändå nyfiken. Vad händer då.... Jo, baggen ger Quincy en rejäl stångning framifrån...... och vad händer då???? Jo matte blir skitskraj och joggar ut med Quincy i linan..... Hur smart är det da???? Men hon (matte) kommer på sig direkt och tar med Quincy in i huset igen och Quincy beter sig som om inget har hänt.... Tar kontakt med baggen igen--- innan matte har fått nog och går därifrån lugnt och sansat medans Åse "gullar" med baggen så att han ska ta det lite lugnt.

Hmmm och Åse som tycker att vi ska göra det här lite oftare så att hon (Quincy) tar mer kontakt med fåren av sig själv. Då säger jag bara LÅS IN BAGGEN...........

Självklart fanns det en COOOOOOL Borderkille där som heter Muscot. Testade gränserna även där (som jag alltid måste) men han var skittrevlig.

Fler bilder från dagen och vårat möte med Tingsbergets Mercury finns i galleriet.

Ha det bäst

Kjell o Kicki

måndag 1 november 2010

Träningshelg vid husvagnen

Lite bilder från helgens träning.
Lördagen startade med spår till alla tre. Äntligen har vi fått tillbaka vår spårsäkra Quincy igen. Har aldrig tidigare varit med om en tik som har varit så påverkad av sitt löp. Kan kanske bero på att hon var extra ung också. Startade sitt första löp på åttamånadersdagen......

Xantippe fick självklart ha sin älskade boll. Det räcker för hennes del, ja, såklart några spår också då blir hon extra nöjd.

Lite lek med Jonte och trasan startade träningspasset för Quincys del. Vi har ju inte startat med det arbetet ännu, har sagt att vi ska ha till lydnade först.
Men då får vi allt vänta!!! just nu disskuterar vi som mest, vem av oss det är som bestämmer.

Ack så söt!! Men skenet bedrar!!!!! Hon sitter bara och funderar ut hur hon ska ta nästa steg och komma undan allt som har med bestämmande att göra (om inte hon själv får avgöra det).

Efter mycket arbete (ca en timme), så lyckades vi med konststycket att ta ett steg fram utan tjafs och Quincy sätter sig flera gånger utan att sitta på mig, stå på mig, stämpla med tassen, gå därifrån eller att krama mina ben bakifrån när jag lugnt korrigerar henne till utgångspunkten.

Ja, som sagt det kommer att ta tid, men hon är ändå en helt fantastisk lite hund som ger och tar och ger och tar, hela dagarna och man kan inte annat än att älska henne i massor.

Titta här da, Tt passade på att leka plocke pinn. Nej han arbetade vittring såklart.

Jaha, om ni nu tror att jag är trött så är det inte alls så, jag är skitsur... Matte vann den här omgången och jag fick rätta in mig i ledet. Men vi får väl se hur det går nästa gång.

Tills dess

Ha det bäst

lördag 23 oktober 2010

Skön vinterdag

Det är mycket spring och lite träning just nu.
Har lyckats klanta till det igen. Sista träningspasset med Quincy för snart två veckor sedan resulterade i ett brutet revben. Det gör verkligen "skitont" fortfarande, ska ta frem veckor har de lärda sagt. Men hundarna njuter av friheten och springer så det viner om öronen.

Nåja lite träning blir det allt ändå utan koppel och med koppel fast bara en hund i taget. Det är ju inget ont som inte har något gott med sig, nu tränar vi koppelgående med allvar för helt plötsligt blev det viktigt att inte dra i kopplet. Det gäller att ta till vara på alla tillfällen.

Fler bilder finns i galleriet.
Ha det bäst

Kjell o Kicki

måndag 11 oktober 2010

Lite smått och gott från veckorna som gått

Tänk vad vi är "lata". Det har hänt så mycket under de här veckorna och vi har inte skrivit ett enda ord. Framförallt så har Frode gjort sitt MH i Eskilstuna. Det finns länkar längst ned på sidan.

Senaste helgen träffade vi äntligen träningsgänget. Känns som en hel evighet sedan sist.

Jag lade spår till alla tre, det gick sisådär kan jag säga. Började med Quincy. Ett enkelt spår eftersom jag inte visste hur hon skulle bära sig åt. Den damen började löpa på sin åttamånadersdag och vi har aldrig haft en tik som betett sig som henne. Hon uppvaktar hanar, viker svansen, går och kissar flera meter och markerar överallt där hon bara kan. Själklart blev det inget spårande, det blev kissmarkering i spåret och tvätt av dom allra heligast delarna i stället. Tar inte så allvarligt på det den här gången och avvaktar tills hon är färdig, för att se om allt blir som vanligt igen. Måste ju lära känna just hennes beteenden.

Frodes spår var inte heller så mycket att hurra över. Fick bestämma och fösa fram honom de första metrarna, då släppte allt och han spårade åtminstonde, ifrån att tidigare bara gått och vindat. Undrar vad som skett om han inte varit kastrerad??

Heja Xantie, vår klippa. Alltid lika spårsäker.....