Bilderna får tala.


Just nu gör sorgen, ilskan, frustrationen så j*vla ont. Visst är det synd om oss som så många säger, med tanke på att vi fick ta bort Dustin i juli. Men vem är det mest synd om, jo dom stackars djuren som får lida för att vi inte stannar upp mer och tänker efter på vad som händer i vår avel.
Och Cindy, du duktiga. Du ska veta att här hemma finns en stolt mamma och två stolta söner som hejar på dig. Korning och BH-prov under en månad är stort.
Karin... vad ska det här sluta, anar att det kommer skrivas mycket om er under framtiden om ni jobbar på i den här takten.
Carin tog emot oss med den glädje och värme som bara hon kan ge och visade upp allt som Wanda har lärt sig på sin resan till färdig ledarhund. Kjell o jag är grymt imponerade över alla hennes kunskaper i hunddressyr och vi fick mycket nytt med oss i bagaget att överföra på våra hundar.
Det var många kommandon som Wanda skulle klara av , bl.a. sök hiss och sök trappa. Hur lätt är det egentligen....
När vi var klara med stadsturen åkte vi hem till Carin, där Wanda fick leka med Figge och Frode, innan det var dags för en hinderbana som var jättesvår, men som hon återigen visade galant. Bilder på den kommer att läggas upp i vårat galleri.
Tack för allt du gjort Carin och du ska veta att vi tycker att om det är någon som ska ha hand om och träna ledarhundar, så är det du. Vi kommer varmt att rekommendera dig.

Barnbarnen passade på att träna småkillarna tills det är dags för dom att stå på pallplats. Det ska börjas i tid...
Lite vanlig lydnadsträning, med kontaktövningar och spår hann vi med på måndagkvällen. Både Figge och Frode är fantastiskt duktiga och vet mycket väl vem dom ska lyssna på, även om båda är ute på plan samtidgt. Ibland önskar jag nog ändå, (även om det är jätteroligt)att tiden ska gå lite fortare och att dom ska växa upp, det är lite tungt ibland att bara ägna sig åt valpträning.