Lite bilder från våran trevliga, soliga och nyttiga träningsdag tillsammans.

På kvällen åkte vi till Flens BK (vilken häftig klubb, trots att det är en liten ort i förhållande till Stockholm så var det fullt med folk och det verkade som om alla verkligen hjälpte varandra.). Lydnaden gick sådär, hon är nosig, snosig och vill som vanligt inte att jag bestämmer över henne. Det är ju en sida som jag känner igen, men jag tycker trots allt att hon gör framsteg. Kvällen avslutades med en platsliggning med skott som gick helt suveränt, hon reagerade p¨skotten genom att höja huvudet men låg ändå lugnt och sansat. trots att det var första gången.
Vi drar till husvagnen, bara Quincy och jag. Det ska bara vara vi, inget som stör och en hel massa träning, både mentalt och socialt. Hon ska inte kunna välja någon annan, bara mig.......
Xantippe grand old lady fick jobba för glatta livet, men tyckte det var så roligt, hon är en klippa.
Kjell passade på att prova inställningar på kameran, även den har legat lite i träda.
Nu var det Roxys tur..Hon var yster som en kalv till att börja med, men samlade ihop sig och spårade riktigt bra. Hon är ju också en van och pålitlig spårdam.
Det mest spännande var att testa Quincy som hade varit så spårsäker innan avbrottet i vinter. Tankarna var många, skulle vi bara lägga ett rakspår i medvind eller skulle vi lägga ett vanligt spår som hon gått tidigare. Hon avslutade spåren i vintras med ca 14 vinklar och ett spår på ca 1000 steg.
Ibland känns det som om vi inte ska ha med djur att göra. Det här är nog det svåraste jag gjort, att ge bort en liten kille som har fötts på våran trappa och inte kunna ta hand om honom, det känns skit. Jag är alldeles för känslig och tror att ingen kan älska mina hundar så mycket som jag kan. Kanske ska man som någon sa till mig "Skaffa klippböcker med hundar i", ja kanske det, men ack vilket torftigt liv.